Ååh.
Jag känner mig så jävla obekväm.
Varför kan vissa inte lära sig skilja på mitt och ditt?
Och vad är det egentligen för nöje med att bara förstöra för andra?
Ingenstans kan man få ha sina saker i fred. Allt måste bevakas eller låsas in för att det inte ska försvinna.
Blev så sjukt irriterad när jag skulle cykla till affären tidigare ikväll. Som ni säkert har märkt så är det inte alls ljust ute vid 9 längre, och jag skulle vara duktig och ha cykellysena på när jag för en gångs skull äger en cykel som ens har lysen.
När J och jag var på bio efter jobbet för några veckor sedan så hade någon kastat in min cykel i buskarna utanför stadsparken, och jag var bara glad att jag hade J med mig som kunde hjälpa mig lyfta ut den, att cykeln verkade hel och att den i alla fall inte hade hamnat i dammen. Men tji fick jag, lyset är helpaj och hela framdelen skramlar när jag sätter på det.
Sen sker annat mysko också, saker försvinner eller rörs och det känns så jävla obekvämt. Varför kan man inte lita på folk för?
Aja...
Nu har jag lagat tacopaj hela kvällen, snart är frysen full med både mat och andra godsaker. Känns skönt att inte alltid behöva tänka på att man måste laga mat när man kommer hem eller att man inte har något till lunch dagen efter.
Imorgon blir det bröd, muffins, pastagratäng och köttbullar. Hur ska jag orka?
Så kommer J hem igen också, får se hur länge han stannar hemma den här gången. Ingen ro alls i honom :)
/T
Varför kan vissa inte lära sig skilja på mitt och ditt?
Och vad är det egentligen för nöje med att bara förstöra för andra?
Ingenstans kan man få ha sina saker i fred. Allt måste bevakas eller låsas in för att det inte ska försvinna.
Blev så sjukt irriterad när jag skulle cykla till affären tidigare ikväll. Som ni säkert har märkt så är det inte alls ljust ute vid 9 längre, och jag skulle vara duktig och ha cykellysena på när jag för en gångs skull äger en cykel som ens har lysen.
När J och jag var på bio efter jobbet för några veckor sedan så hade någon kastat in min cykel i buskarna utanför stadsparken, och jag var bara glad att jag hade J med mig som kunde hjälpa mig lyfta ut den, att cykeln verkade hel och att den i alla fall inte hade hamnat i dammen. Men tji fick jag, lyset är helpaj och hela framdelen skramlar när jag sätter på det.
Sen sker annat mysko också, saker försvinner eller rörs och det känns så jävla obekvämt. Varför kan man inte lita på folk för?
Aja...
Nu har jag lagat tacopaj hela kvällen, snart är frysen full med både mat och andra godsaker. Känns skönt att inte alltid behöva tänka på att man måste laga mat när man kommer hem eller att man inte har något till lunch dagen efter.
Imorgon blir det bröd, muffins, pastagratäng och köttbullar. Hur ska jag orka?
Så kommer J hem igen också, får se hur länge han stannar hemma den här gången. Ingen ro alls i honom :)
/T
Kommentarer
Trackback